Föreläsare: Anders Själander, professor vid Umeå Universitet och överläkare på Sundsvalls Sjukhus.

Det finns ett starkt samband mellan venös tromboembolism och cancer. Att läkemedelsbehandla patienter med bägge dessa sjukdomar är ofta komplicerat. Under det digitala lunchsymposiet "Venös trombos och arteriell emboli vid cancer", som anordnades av Bristol Myers Squibb och Pfizer den 17 mars, i anslutning till Kardiovaskulära Vårmötet, belystes viktiga frågor om antikoagulantia för patienter med cancer.

Inledde gjorde Anders Själander, professor vid Umeå Universitet och överläkare på Sundsvalls Sjukhus som också modererade symposiet.

Så mycket som en femtedel av all venös tromboembolism, VTE, har ett samband med cancer och upp till en femtedel av alla cancerpatienter får diagnosen venös tromboembolism. Även förmaksflimmer är vanligt hos cancerpatienter.¹

– Cancer, venös tromboembolism och förmaksflimmer är alla vanligt förekommande sjukdomar som ökar med åldern. Hos personer mellan 65–69 år har mer än 3 % i befolkningen förmaksflimmer och 15 % av 80-åringarna har paroxysmalt eller permanent förmaksflimmer.² När det gäller venös tromboembolism drabbas 1 % av alla 70-åringar varje år.³ Tittar man på Socialstyrelsens data från 2020 har 30 % av de som uppnått en ålder av 75 år någon gång fått en cancerdiagnos, sade Anders Själander.⁴

Även om sambandet mellan venös tromboembolism och cancer är starkt så är risken olika beroende på typen av cancer. Vid pankreascancer är risken för att drabbas av trombos 15 % högre jämfört med den övriga befolkningen, medan patienter med hjärntumör, bakom blod-hjärnbarriären, har en 12 % ökad risk att drabbas av trombos jämfört med dem som inte har cancer. I den lägre skalan ligger cancer i urinblåsa, prostata och bröst med en riskökning på 4–5%. Risken att få en trombos inom ett år är väldigt mycket högre vid metastaserad cancer än om man har en lokal eller regional tumör. Men venös tromboembolism kan i ett tidigt stadium av cancer också signalera att sjukdomen är på väg att metastasera.⁵

Referenser

1. Lee.AY Br J Haematol 2005;128:291-302 Lyman et al. Clin.Oncol. 2007;25:54905505
2. Andersson P. et al. JIM 2012
3. J.Thromb 2016;41:3-14
4. Socialstyrelsen, data från 2020
5. Cohen et al.Thromb Haemost 2017

Att behandla trombos vid cancer är många gånger komplicerat. Risken att drabbas av en trombos igen är också trefaldig hos cancerpatienter.

– Här har vi har ett dilemma. Patienterna har risk både för trombos och blödning, förklarade Anders Själander och visade en bild på den så kallade CLOT-studien. Enligt studien halverar lågmolekylärt heparin, dalteparin, risken för återfall i trombos jämfört med warfarin men samtidigt ökar dalteparin risken för blödning. Risken är dock inte signifikant.⁶

– Det här har gjort att lågmolekylärt heparin, LMH, fram tills nyligen gällt för alla patienter med cancertrombos. Men idag finns alternativ till dessa läkemedel och det är det vi ska diskutera under dagens symposium, sade Anders Själander och lämnade över till Anders Gottsäter

Referenser

6. Lee.AY et al. N Engl J Med 2003;349:146-53

• Risken för trombos inom ett år är högre vid metastaserad cancer än vid en lokal eller regional tumör. Venös tromoembolism kan i ett tidigt stadium av cancer också signalera att sjukdomen är på väg att metastasera.⁵
• Enligt CLOT-studien, halverar lågmolekylärt heparin, dalteparin, risken för återfall i trombos jämfört med warfarin men samtidigt ökar dalteparin risken för blödning. Risken är dock inte signifikant.⁶